Jag får uppenbarligen ångest av att gå hem med killar jag inte dejtar. Inte av själva ligget, det är väl helt okej, men det så kallade "efterspelet". Och jag får inget som helst medhåll?
Nej, jag tycker inte att "det är soft att bara ligga ibland". Inte om det finns en öppning för att det någon gång, eventuellt, kan hända igen (om jag vill det). Då känner jag mig bara utnyttjad och lurad. Jag varken tror eller vill att den här killen jag råkade gå hem med är någon jag skulle kunna bli kär i eller vilja bli tillsammans med. Alltså, verkligen inte.
Men! Jag kan liksom inte hantera att en person kan verka så genuint jävla soft, och som man har trevligt med, inte vill ha med mig att göra. Hur kan man ens vara så trevlig mot någon man inte gillar? Och om man nu gillar personen: hur kan man ha ha noll intresse av att typ... messa lite? Ta en kaffe? Jag är så lätt på det sättet. Gillar jag någon så visar jag det, gör jag det inte så visar jag det.
En hipster-douchebag med för stort ego, fine. Men inte en blyg, gullig... tönt. Jag kan verkligen inte förstå det.
Det här får mig att känna mig otroligt... osmart? Som inte fattar hur saker och ting går till? Omdömeslös? I put myself out there, klart jag blir sårad? Hur kan man inte bli det?
Jag förstår dig verkligen i detta, bara så att du vet. Tycker också det är väldigt märkligt, det hela.
SvaraRadera