Usch! Nu var det en på jobbet som frågade om jag inte ska ta med min ersättare på ett redaktionsmöte så hon får lära sig. "Nej, det känns lite tidigt :-)", svarade jag. Och så huggen i magen av ångest över att behöva dela med mig, och sedan helt bli av med.
Det är faktiskt tortyr att behöva lämna över sitt jobb i ett helt halvår. Har dock lyckats slingra mig ur att lämna över/lära ut en enda grej hittills. Sedan i augusti: oops, kan du inget nu? Hej då då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar