Uppdatering

Vet inte vad jag ska kalla den här killen riktigt men i alla fall så har jag lagt till honom på Facebook nu och inget mer. Vågar inte kolla om han svarat heller. Eller vågar och vågar, egentligen bryr jag mig ju inte om honom, eller om vi aldrig skulle ses igen. Men jag vill för en gångs skull inte vara den som tar initiativ till saker och ting? Tror jag måste ha mailat alla killar jag gillat och/eller dejtat. Och nu när jag tänker efter tror jag inte att det är världens bästa statistik på de hej-vill-du-gå-på-dejt-med-mig-mailen. Fast å andra sidan, som jag ser det är alternativet att ingenting händer över huvud taget, och det är så mycket värre. Så resonerar jag i alla fall innan jag skickar dem. Efteråt (läs: nu) känner jag mig som freaket i situationen. Och det är jag ju.

Mitt "problem" är att jag alltid känner mig så överlägsen alla jag träffar. Men det kan det kännas så mycket värre att bli avvisad av någon man inte ens gillar? Liksom, nä nä nä. Som jag skrev till Kim när mitt ex gjorde slut med mig: Jag vet inte om jag kan acceptera det här.

När jag blir kär däremot så är jag helt tvärtom. Så att bli avvisad av någon jag verkligen tycker om, visst blir jag ledsnare, men jag kan också acceptera det på ett annat sätt. För att jag anser de jag verkligen gillar vara alldeles för bra för mig. Till exempel för att jag enbart förälskat mig i bilden jag har av en person, och inte hur han faktiskt är/inte är i verkligheten. Detta går att applicera på samtliga män i den här listan till exempel. 

Oh well. Jag får återkomma.