Bob Hansson din tönt

"– Jag kan också känna en förvåning över att alla de där dygnen på bb bara handlade om mamman. Jag menar i samma ögonblick som Povel föds är vi ju två likvärdiga föräldrar. På bb var det mammans barn. Hon var patient och jag var besökare. Nu hade vi tur att det fanns en sängplats över till mig, annars skulle jag ha fått åka hem. 

– Så här i efterhand hade jag önskat att ­någon av barnmorskorna hade ägnat 30 sekunder åt att säga att det jag gjorde var bra, eller att de i alla fall hade gett mig något råd eller tips. För jag kände att allt jag gjorde var värdelöst, säger Bob."