Jag kan inte se skillnaden på idioti och romantik

En uppdatering enligt rubriken. Jag gjorde en "grand gesture" så att säga, och sen återgick jag till sedvanlig Facebook-fobi och ångest. Jag som hatar ovisshet mest av allt sätter mig ändå alltid i situationer där jag måste gissa? Aja. I alla fall så hörde han av sig ganska snart efter mitt sista IT'S OVER-freakout, och så pratade vi. På Skype. Det var fint och avslappnat och roligt och jag satt och log som ett fån hela tiden för att han var så snygg. Och vet ni? HAN ville ses i juli! (Jag var jättecool för övrigt, ba "jaja det kanske vi kan lösa, vi får höras" vet inte hur jag lyckades?????). EJ så cool nu dock. Jag var i extas i två, tre dagar, lycklig. Allt var perfekt, vi skulle ses i Berlin på sommaren och hångla och ligga och jag vet inte vad.

Men vet ni? Han är bara där EXAKT NÄR JAG ÄR BORTREST. På en semester som jag planerat, och sett fram emot, i flera månader. Nu gör jag inte det längre. Jag vill ställa in allt, åka till Berlin. Jag hatar att jag är sån. Fast ännu mer hatar jag att jag antagligen inte kommer få träffa honom.

Nu är jag i ungefär samma sinnesstämning som när jag kom hem. Det var så nära hörrni.