Kool

På någon fikarast nyligen berättade jag om när jag och Charlie var på ett fik och det kom in en duva (fast var nog snarare en mås i min återberättelse) i lokalen. Instängda fåglar ger mig panik. Och den här måsduvan åkte rakt in i en man, som började skrika och boxas med fågeln. Just den här bilden: en man som boxas med en fågel. Han släpper all heder, visar sin skräck och börjar slåss.

När fågeln tagits ut (med hjälp av någon vegan som enkelt lyfte ut den) var det så himla konstig stämning. Stackars mannen som visat sitt inre men som nu skulle försöka återgå till att värdigt läsa sin tidning och äta en chokladboll.

Jag berättade om det här på jobbet och började skratta så mycket att jag grät, medan mina kollegor småfnissade klädsamt. Men fåglar ger mig ångest, jag måste prata om dem.

För ungefär ett halvår sedan flög det in en sparv som satte sig på mig. Jäkligt obekvämt. Och i den nuvarande lägenheten finns som en osynlig fågelmagnet.

När de tidigare hyresgästerna bodde här så flög det in en fågel i vardagsrummet. Eftersom båda ogillade djur stängde de in sig i sovrummet för att låta den hitta ut av sig själv.

När de någon timme senare gick ut i vardagsrummet igen så upptäckte de s e x fåglar som flög runt taklampan.

Nu kan jag aldrig slappna av när fönstret eller balkongdörren står på glänt. Minsta ljud får mig att kuta till ytterdörren utifall att. Dessutom har jag de senaste veckorna haft svårt att andas. Särskilt på nätterna känns mina andetag otillräckliga och jag upplever ren och skär dödsångest. Är 60 procent säker på att det här är något stressrelaterat, men de kvarstående 40 procenten googlar cancer och kol. Jag gjorde ett koltest på nätet som sa att det var otroligt att jag hade det, men jag ljög i testet om att jag aldrig röker.

Jag är ett nervvrak.