Jag har blivit världens argaste människa. Det började nog för prick en månad sedan och det är därför jag inte har skrivit här. Jag är trött på att ingenting i mitt liv är beständigt. Vikarie på det jobb jag är på för tillfället, bor i andra hand med en massa bostadsrättsägare till grannar. Man är med men ändå inte. Räknas inte riktigt, tas inte på allvar eftersom man kommer försvinna om ett tag. Nu har mitt jobb getts bort till en annan, fast anställd, som inte längre hade några egna arbetsuppgifter. It makes me want to die.
Det får mig att vilja:
* Knarka. Barn, tryggt boende och en skälig månadslön är sådant som känns längre bort än någonsin. Så varför inte gå all in när det kommer till ansvarslöshet? Skäms över att jag har suttit och kollat på På spåret varje fredagskväll.
* Säga upp mig direkt, utan att ha nytt jobb på gång. Sedan sjukanmäla mig i en månad så att de verkligen sitter i överlämningsskiten. Det här är exakt samma känsla som när ens pojkvän lämnar en för någon annan. Jag vill gå ut och knulla med Manpower redan i kväll!
Ffw till nytt kapitel i mitt liv, tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar