I dag träffade jag Janne för första gången på kanske två veckor. Jag försökte för en gångs skull spela svår och avvaktande, inte vara den som inledde konversationen. Då blev det inte så mycket mer än hej hur är läget bra okej hej. Sen blev jag mig själv igen och fick honom att ta på mig. HERREGUD KÄNN PÅ MIN PULS DEN ÄR HELT SJUK sa jag och sen så tog han mig på på bröstet, på hjärtat.
Han sa "shit".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar