Tristessen är svår

Hej.

Jag, författare nummer ett, sitter på jobbet och jag är på väldigt dåligt humör. Jag kallar mig för Charlie.
Kim, författare nummer två och min bästis, sitter också på jobbet och är också på ganska dåligt humör.

Vi mailar om det fram och tillbaka. Parallellt med våra respektive jobbmailadresser så Whatsappar vi också frekvent, screenshottar alla våra övriga sms-konversationer och suckar över hur outhärdliga/tråkiga/dumma alla som andra inte är vi är. Vi tycker att vi är ganska så briljanta, och vi konstaterar detta så pass ofta att det är ocharmigt. Det är också därför vi (äntligen!!!!) skaffat en blogg tillsammans, för att förmedla denna... excellens.

Med andra ord skriver vi nog mest för vår egen skull?

*cmnd + r*